Så, sista dagen på kryssningen har kommit. Även om det känns som en evighet sedan vi gick ombord på fartyget känns det som vi lätt skulle kunna stanna kvar en vecka till.
Vi har varit till havs hela dagen och angör inte Miami förrän tidigt i morgon bitti. Till skillnad från vår förra heldag på öppet hav har solen lyst oavbrutet från en klarblå himmel. Vi har spenderat dagen på det sätt vi kan bäst: på rygg i varsin solstol. Det är riktigt svårt att tänka sig att folk håller på att snöa inne i Sverige när man mest oroar sig för att man ska bränna sig på magen här.
Om några timmar väntar sista middagen ihop med hela ressällskapet.
Jösses vad fort det har gått. Tack vare den suveräna rapporteringen känner vi också att vi varit med på Liberty Of The Seas. Men du höll oss på sträckbänken Daniel. Inte förrän sista dagen fick vi se några interiörer från fartygsdäcket.
SvaraRadera"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd". Osökt kommer vi att tänka på Karin Boyes kloka ord i "I rörelse" när vi läser Daniels kärleksförklaring till fartyget.
Här hemma har vi det ännu kallare idag. 16 grader kallt och duktiga unga pojkar som fortsätter att trotsa kylan på skoltaket. Det måste vara någorlunda snöfritt imorgon när barnen kommer. Taken rasar in lite här och där i Sverige dessa dagar.
För övrigt börjar vi bli blasé på ädla metaller. Igår kväll tog Marcus Hellner och Johan Olsson guld och brons i dubbeljakten - ett lopp som kommer att gå till skidhistorien för de individuella prestationerna och den otroliga laginsatesen.
Fira säger vi bara. Heja Hellner - häll ner champagne!
Kramar
MH & DC